(active c. 1531 - 1570) was a Tudor artist whose few known paintings date from between about 1543 and 1550. His most famous work is his Portrait of a Man in a Black Cap. His son John Bettes the Younger, with whom he is sometimes confused, was a pupil of Nicholas Hilliard who painted portraits during the reign of Elizabeth I and James I. Nothing is known of John Bettes's life, except that he was living in Westminster in 1556, according to a documented court case. He is first recorded as working for Henry VIII at Whitehall Palace in 1531. Queen Catherine Parr's accounts for 1546/47 record payments to Bettes for "lymning" (painting in miniature) the king's and queen's portraits, and for six other portraits. Her new year's gift of 1547 to Prince Edward was a pair of portraits of the king and herself. Bettes has been identified as the designer of the engraved title-border for William Cuningham's Cosmographical Glasse, printed by John Day in 1559. He may also be the designer of engravings for Edward Hall's Chronicle, published in 1550, and of a woodcut portrait of Franz Burchard, the Saxon ambassador to England, published in 1560. In 1576, John Foxe referred to Bettes as already dead. An earlier second edition of Foxe's Actes and Monuments printed in 1570 refers to Bettes' death.  Related Paintings of John Bettes the Elder :. | Detail of The Madonna of t he Meadow | Madonna and Child with Mary Magdalene and a Donor | kvinna som drar pa sig strumpan | On a reaped field before the storm | Portrait of a young woman |
Related Artists:
Felix Hilaire Buhot
French, 1847-1898
Francisco Camilo
Spanish painter (b. 1615, Madrid, d. 1673, Madrid) was an Italian painter of the Renaissance period. He was born at Bassano del Grappa near Venice, the eldest son of Jacopo Bassano and grandson of Francesco da Ponte the Elder. He studied with his father and worked in the Bassano family workshop along with his three brothers, including Giambattista and Girolamo. He moved to Venice where he ran the branch of the family business, and where he was employed to paint a series of historical pictures in the Doge's Palace, but prone to hypochondria and other ailments, committed suicide by throwing self-defenestration soon after his father's death in 1592.
egron lundgren
Egron Sellif Lundgren, född 18 december 1815 i Stockholm, död 16 december 1875 i Stockholm var en svensk konstnär och författare. Hans lite egendomliga förnamn är givet av en omtänksam fader som önskade sin lille nyfödde ett rofyllt liv, eg-ron. Egron Lundgren kan betecknas som den svenska akvarellkonstens fader. Han började först som oljemålare där han utförde genremålningar och historiska framställningar i tidens anda. Under sina många resor till Italien, Spanien och Indien fann han dock sitt rätta uttrycksmedel i akvarellen vars teknik han utvecklade till ett mästerskap. Han bosatte sig i mitten av 1850-talet i London där han hade stora framgångar som porträttmålare. Med London som utgångspunkt företog han sedan ytterligare resor både till Italien och Spanien men även till Egypten och Indien. Hans reportagemålningar från sepoyupproret i Indien anses utgöra en av höjdpunkterna i hans produktion. Hans akvarellteknik utvecklades med åren till en snabb, upplöst teknik i rena, klara färger och lätt penselföring. England med sina dimhöljda öar kom till fullt uttryck i arbetena från hans många resor. Sina sista år tillbringade Egron Lundgren i Stockholm men också därifrån fortsatte han sitt resande. Mest känd för en sentida publik har han blivit genom sina brev och dagboksanteckningar, utgivna under titeln En målares anteckningar 1 - 2 Egron Lundgrens väg i Södra Ängby, Stockholm är uppkallad efter Egron Lundgren.